Familjen

av Cecilia Lidbeck

"Ella bor med familjen på gården. Här är det far som bestämmer, och alla måste hjälpa till för att inte gifter eller andra farligheter kommer innanför stängslet. Där ute lever de förlorade i en döende värld. När som helst kan kollapsen komma, och då måste familjen vara beredd för att överleva.

Men en dag möter Ella en pojke från andra sidan stängslet. Är han en av de förlorade? Men han ser så frisk ut, och det han berättar om världen är inte alls vad Ella har fått höra. Är världen inte farlig? Kommer det ingen kollaps? Vem ska Ella tro på?"

Jag har alltid svårt att hitta något nytt att läsa, så det är kul när man kollar i hyllan och bara väljer ut något som visar sig vara en trevlig läsupplevelse. Familjen är en kort berättelse som jag snabbt föll in i. Det tar inte lång tid innan man känner den där nyfikenheten och vill veta mer. Det funkar verkligen hur författaren behåller allt inom Ellas perspektiv, så att vi endast får se allt genom hennes vardag, alltså innanför stängslet. I början av berättelsen är Ellas verklighet den enda verkligheten, men här och där lägger författaren smart ut hintar som låter en ana vad den egentliga verkligheten är. Jag gillar verkligen Ellas utveckling och hur hon långsamt ändrar mening och inser lögnen hon levt i, vilket måste vara svårt för ett barn i hennes ålder.

Dock blev jag lite besviken på slutet. Överlag är slutet hyfsat bra och man håller hela tiden tummarna för Ella. Men det känns så hastat och inte helt satisfying. Det är som att Ella bestämmer sig för något, gör det och lyckas utan konfrontation eller hinder. Jag kan uppfatta det som att Ellas inre kamp mellan sanning och lögn är hennes stora hinder i boken, och det köper jag. Men jag hade gärna haft något mer innan Ella tog steget som hon gjorde, annars kändes det alldeles för lätt.