Gileads Döttrar (The Testaments)

av Margaret Atwood

"Femton år efter Tjänarinnans berättelse följer vi tre kvinnor vars öden sammansvetsas i en kamp för frihet:

Tant Lydia: Grundaren för tanterna i Gilead, som på ytan är en sträng och hänsynslös ledare i Arduahallen, men som visar sig ha en hemlig agenda.

Agnes: Dotter i en anförarfamilj som har allas förväntningar att bli en ordentlig överklasshustru, men som drömmer om mer.

Daisy: Lever ett i stort sett vanligt liv i Kanada tills hennes liv vänds upp och ner på grund av en hemlighet som hon aldrig kunnat föreställa sig.

Första boken, Tjänarinnans berättelse, tyckte jag var helt okej. Med tanke på att jag såg serien först så blev jag kanske lite besviken över hur lite som finns med i boken kontra serien. Egentligen brukar det vara tvärt om, att boken erbjuder mer. Serien har tagit många detaljer och story arc's från boken och utvecklat dem, vilket gör serien mer matig.

Gileads döttrar däremot, tyckte jag var en mycket spännande läsning. Den första boken erbjuder oss denna dystopiska världen Gilead från en tjänarinnas perspektiv. Det är ett intressant perspektiv, men genom storyn ställer man fler och fler frågor kring hur Gilead fungerar och hur de andra samhällsrollerna/klasserna lever. Vi får lära oss lite om tanterna, Martorna, hustrurna osv. i första boken, men det är i Gileads döttrar som vi får chansen att lära känna dem på ett närmare plan.

Denna bok berättas ur tre perspektiv som låter oss bekanta oss med tanterna, döttrarna, hustrurna och även de som bor utanför Gilead och själva motståndsrörelsen. Jag älskade att få höra hur olika dessa kvinnors liv är, men hur de ändå flätas samman mot slutet, utan att spoila för mycket. Om man lyssnar på den som ljudbok, vilket jag gjorde, så får man också glädjen att höra dessa tre perspektiv från tre olika röstskådespelare, så man faller precis i rätt stämning.

Slutet sker lite snabbt för just de tre huvudkaraktärerna, och lämnar öppet för frågor. Men jag tycker ändå att det avslutades på ett rätt bra vis. Efter berättelsen känner jag att jag gärna skulle ha fått lära mer om Gilead från ännu fler perspektiv. Kanske från en Marta, en budgethustru eller till och med en anförare.